Facebook är inte bara spioneri på gamla klasskamrater. Några snabba musklick kan göra dig till medlem i en rad politiska kamper. Men betyder dessa medlemskap något i realiteten? Eller är de bara trendiga ställningstagande som inte gör någon skillnad?
text Anette Lind bild Matilda Svensson
Sommaren 2008 slog nyheten ner som en bomb. Sveriges riksdag planerade att i dagarna rösta om ett förslag till en ny signalspaningslag, den så kallade FRA-lagen. Det hade varit tyst i massmedia, men på bloggar talades det om Sverige som ett samhälle där ”Storebror alltid ser dig”. På Facebook hade driftiga personer redan värvat tusentals medlemmar i motståndsgrupper. Medan riksdagsmotioner verkar i slowmotion framträdde den internetbaserade debatten som modern, slagkraftig och inte minst – öppen för alla. Vanliga människor kunde känna sig delaktiga i en brännhet politisk fråga bara genom ett klick på skärmen. ”Do you want to join this group?” Yes!
Modern folkrörelse
Amanda Brihed såg hur hennes anti-FRA-nätverk Svart Måndag på några få dagar växte fram till massdemonstrationer över hela landet, efter att ha börjat som ett inlägg på hennes blogg.
- Men jag tror inte att det hade gått att genomföra något sådant utan att ha vänner och likasinnade som var sugna på att hjälpa till, menar hon.
Spridningen av facebook-grupper bygger just på att värva vänner från sin kontaktlista. Sedan värvar vännerna i sin tur sina vänner, som i sin tur värvar sina vänner… Förloppet kan ses som en modern version av det tidiga 1900-talets folkrörelser. Dessa startades av ”vanligt folk” för att kämpa för en hjärtefråga, till exempel nykterhet eller arbetarnas rättigheter.
Åsikter som identitet
Amanda tror att många unga är politiskt intresserade, men tilltalas inte av den traditionella partipolitiken och därför hellre engagerar sig i sakfrågor. Är då det barnsligt enkla ”tyckandet och klickandet” på Facebook verkligen ett tecken på ökat politiskt intresse? Nils Gustafsson, doktorand i statsvetenskap, är kluven. Han menar att de flesta facebook-medlemmar svarar att deras medlemskap i en grupp inte betyder så mycket.
- Det handlar mer om ”identity management” (identitetsskapande, reds. anm.). Å andra sidan är det ju en ny typ av engagemang eftersom man bygger upp sin identitet genom att visa vad man tycker i politiska frågor.
Har stor makt
Snabba resultat brukar vara en bristvara i politikens värld. Men efter att det stormat om FRA-lagen på internet och i media skrevs den till viss del om innan den klubbades igenom. Politikerna tar nätverk som Svart Måndag på stort allvar, menar Amanda Brihed. De känner pressen att anpassa sig till de nya spelreglerna för att inte själva förlora mot dessa moderna massrörelser.
Nils Gustafsson påpekar dock att inte alla sorters politiska frågor lämpar sig för facebook-kampanjer. Det krävs enkla, tydliga syften, som FRA-rörelsen med slagordet ”Staten kommer läsa dina e-mail!”. Att få folk intresserade av övergripande frågor, som en stor reform av pensionssystemet, vore inte lika lätt. Han tror heller inte att vi i framtiden kommer kunna folkomrösta om sakfrågor genom exempelvis Facebook. Det finns en fara:
- Då skulle bara de extrema rösta och de är inte representativa för befolkningen. De som är småintresserade röstar inte. Som ett element i en representativ demokrati spelar sociala nätverk en oerhört viktig roll. FRA är ett bra exempel. De klassiska medierna fullkomligt sket i frågan, tills en rad välorganiserade debattörer lyfte den.
Ingen har ännu lämnat någon kommentar. Varför inte bli den första!