Flytande identiteter

»E du från Stockholm?« hör jag med jämna mellanrum efter att ha pratat med personer eller befunnit mig i sociala sammanhang. Vad menar personen med det? Jag är en av alla de nymalmöiter som kommit hit som om staden är den moderna entreprenörens Klondike. Som vår tids lycksökande golddiggers har vi sökt oss norrifrån, från våra ruttna, ytliga och fördomsfulla hemtrakter och skapat oss ett nytt jag – fritt från fördomar, källsorterandes, vegetariskt, falafelmissbrukandes, hälsosamt och klimatneutralt cyklandes.

Text: Frans Af Malmborg Illustration: Evelina Svensson Form: Niclas Bränström

När man sen är »hemma« kan man förvånas över vissa saker och häpnas över hur folk beter sig. Köttbullar och makaroner, finns det fortfarande? Och när man på kvällen ska in i köket och koka sitt »spicy indian chamraj rooibos spicy kryddikrydd-te« blir man helförvånad när man hittar ett par överblivna gamla gula Liptonpåsar som inte ens är »rainforest alliance certified«. Vad är det med dessa gamla grottor till föräldrar jag har? Är det här samma människor som drack rödtjut, argumenterade politik och såg ut som jag gör nu typ? De var ju aktiva under det glada sextiotalet, rökte brass och tyckte till och med att sossarna var alltför höger. Det fanns politiska ideal. Världen skulle ju förändras. Nu har vinflaskan bytts ut mot en bag-in-box och de politiska diskussionerna mot diskussionen mellan amerikanska choppers och Kommissarie Morse. Vad fan hände?

Vad jag brukar göra är att jag brukar indoktrinera mina föräldrar. Gå med mamma och handla (oj, shit! Vad o-pk). Smyga ned lite linser, ekologiska ägg som kostar dubbelt så mycket, stå framför tehyllan i en halvtimme och jämföra priser med fairtrade, ekologiskt, grönt, rött för att styra upp ett ordentligt lager med schysta teer hemma. Det störiga är bara att när jag kommer hem igen nästa gång så står alla teer kvar där. Orörda. Förutom den gula Liptonkartongen som sjunger på sista versen igen. Det kan ibland vara sjukt frustrerande att uppdatera ett gammalt inkört system. Mina visioner krossas dock inte. De förfinas. Och nästa gång jag kommer hem så använder jag mig av en ännu mer inkrementalistisk taktik. Det funkar liksom inte att bara swoppa fläskfilén mot strimlade sojabönsbitar.

Nej, skämt åsido så definierar det vi möter varje dag väldigt mycket hur vi beter oss. Samtidigt som vi ibland kan sätta tvärstopp för all typ av utveckling, kan vår omgivning förändra oss otroligt mycket. För att stajla med lite svåra ord säger till exempel den symboliska interaktionismen att vi hela tiden skapar vår omgivning och återskapas av den. Den beskriver en slags interaktion i vilken identitet och karaktärsdrag skapas. Det betyder inte att det är tv:ns fel att mina föräldrar har blivit mindre politiska. Det betyder att de borde lämna Roslagen för Rosengård. För mig betyder det ganska mycket att bara luta sig tillbaka och flyta med – i alla fall i en sådan intensivt medryckande och öppen stad som Malmö och, as we say in the UK; when in rome, do as the romans do. Hmm. Falafelsugen?